Gubbarna Skrot.

Pics from MmMmMovies.

Taket lutar åt vänster. När jag ser henne på tunnelbana blir jag glad. Öppnar balkongdörr mot igenvuxna gården.

Gård tillhör skrotgubben som bor längst ner.

Lutar mig över räcke, vinkar.

River ut en sida ur block.

Ett blad kommer fallande, han tittar upp ler.

Kickan, fick du något napp igår.

Det var bara jag som vaknade i min säng när sol bröt igenom tunga gardiner.

Min skrotgubbe har en van som han varje dag svänger runt i.

När jag får följa med känner jag mig glad.

Vi pratar inte mycket och när vi gör det förstår vi sällan vad den andre säger.

Den kvällen var kylig och en annan tog mig till stället där de aldrig slutar dansa.

Sätter mig på högtalare blundar.

Kanske är det Susumu Yokota eller Adult.

Det är märkligt men jag längtar tillbaka till just där.

Om jag vetat det jag vet nu.

Hade jag sagt farväl när han lyfte mig ut på dansgolvet.

Jag är helt enkelt ingen lycklig människa utan skrotgubbar i van.

När vildarna rövat klart drog de.

När vi går därifrån kommer snön.

Min mössa är stickad, kanske är det valet av pojkvän som gör att jag blir en av dem.

Älskar honom aldrig men han får mig glad.

( Alltså nu pratar jag om en pojkvän för längesedan.)

Rättar till bikiniunderdel innan jag hoppar ner i vattnet.

Andas ut all luft sjunker stilla ner till lilla Sjöjungfrun.

Vi säger hej.

Hon undrar om jag kommit för att stanna.

Svarar att det bara är en fråga om tid.

Frågar om han kan sjunga en oktav lägre, det låter grymt i alla ordets meningar.

Meningen med livet är enkel.

Hejdå.

Det regnar.

Pics via odgoat and humming in the night skull.

Han röker, tror att jag håller honom mycket kär.

Samtidigt på undre våningen sitter Lilla Fröken musik och borstar tänderna.

Ha ha nu började det åska då måste det vara så.

Ni skummar.

Behöver alltid någon att hålla i handen inte på riktigt men i min skrivna värld.

Om vi håller oss obehagligt nära varandra när vi hoppar tangenter kanske det blir en låt till slut.

Jag orkar inte känna mig ful längre och har blivit för gammal för att fåfängt tro att den skulle släppa om jag på ett tåg till långtbort satt.

Idag springer omkring på en gräsmatta stor som ett fält.

Senare i replokal bakom trummor blir jag glad.

Tänker att jag ska bli ihop med musiken.

Jag tror att hon och jag blir mycket lyckliga tillsammans.

Om inte, fick vi många fina små barn.

Alla går i moll.

Skoja.

I tjackad dur distad kick klaviatur sätter vi vänster fot framför höger.

Om fulheten inte släpper snart fanns inget mer.

Jag gillade mycket att springa 800 meter.

Innan jag somnar.

I morgon premiär så jag orkar inte skriva nått för jag är hemskt trött nu.

Men vägar kan de bara ta plopp slut.

Pics via sourmilksea.

Eller betyder det bara att man har kommit fram hem.

Tror inte det för framför våra fötter står en buske, bakom den ligger stora skogen.

Vänder oss om väg tillbaka försvunnen.

Det är nog den där djävla suddabort vägen gubben som varit framme.

Tur att vi har en ficklampa i ryggan.

Väntar på att hon ska ta det första steget in i skogen.

Där alla vägar tar slut.

Det regnar men jag klagar inte. Jag har inte känt mig så död som nu på flera år. Skoja bara.

Efter för många korkar mintu ala Nypestina stod hon i skogen vid de böjda träden i ett Wasteland. Men innan var vägen mörk förutom vid mackar där raggare bullat upp rullat in.

Han skruvar upp musiken och plötsligt hör jag vad den andra han sjunger om.

Och jag är helt med.

När klockan slår midnatt fyller den Mekaniska Djskan i baksätet inte hundra år men år.

Hipp hurra må du leva.

Skogen tätnar, framme spade hacka och kors i backe.

Jag är där men inte där.

Kommer aldrig vara här igen.

För en sekund under en vattentät tältduk får jag för mig motsatsen.

Som att den finns den där hemliga trädgården där kroppen upphör att dra själen ner i ja jag vet inte, den fula verkligheten.

Men från nattetaket ser jag ut över dem.

Summa, det vackra vinner.

Även fast jag inte är där.

Fula Edith ligger och plaskar i Dalälven.

Hennes alter ego ligger i en säng skall försöka sova så hon pallar med möte om scenografi och genrep.

Sov gott alla mina små dödare därute.

Att plantera kors i riktiga livet.

All pics from Ediths piece - how to grow things in the bed of the dead. Or just how to grow a cross. Or just I do not know what Im doing at all.

Hejdå

Och nu började den roliga leken.

Pics via movieoftheday.

Precis när den tråkiga tagit slut.

Dåliga hårdagar.

Pics via Hannah and Haunted hallways.

Borde kanske klippa av topparna.

Alternativt lära mig att flyga.

Kirurgen i vänthallen.

Pics via Dethjunkie.

Innan vi tänder de stora Eldarna tränar vi på att elda smått. I många dagar sitter vi där. Ibland sjunger vi sånger en del sjunger rätt falskt så ska nog inte åka tillbaka nästa år.

Dessutom är brandman in charge mycket sträng.

Regnar våra eldar bort.

Beslagtar han våra tändsticksaskar.

Bakom hans rygg kallar vi honom för den lille tändstickspojken.

Skynda skynda ner för backen, bakom kröken.

Fula Edith har idag hunnit prata med sina godaste vänner säkert i flera minuter, tack goda Fröken livet för det.

Paljett Voodoo brodyren.

Pics via Pathologies and Angela Baker.

Skelettet över voodoo marknaden är en i Frankrike smidd järnmarknad, transporterad i dåtid över salta vågor.

Innanför är det fuktigt varmt och mörkt. Smala gångar mellan bås med mer än många ljus pimpade flaskor pinaler i högar torkade blad. Svårt att andas.

Hittar till slut min brodyr, den jag har råd med.

När jag kommer hem hängs den upp här och där men passar aldrig riktigt och efter åren går kan jag mest konstatera att hon givit mig mer olycka än lycka. Så hon får bli present till nära med hopp om att jag fick all olycka ur den och nu återstår det endast glädje för han som får den.

Jag är ledsen men jag kan verkligen inte skriva ett enda bra formulerat ord nuförtiden.

I mitt huvud finns bara jobb, det känns som efter boken kom och kanske mest tystnaden ifrån vissa som läste den. Tystnad är bad.

Tystnad är inget man skriver vidare in i.

Jag är trött på att se höra mig skapa eller skapa i andras visioner.

Fulheten min kanske inte är störta nageln i ögat, ensamheten däremot är en fet fot i munnen.

Fakta ett, nej jag är inte ful, fakta två inte heller ensam jag ser bara till att jobba bort all tid då normala funny happy peoples grillar korv och dricker t-röd i väntan på helgen.

Lordinnornas kaos.

Pics via Angela Baker and Fictionromance.

Oj skulle just skriva något oviktigt men nu ska vi kolla film.

Lita aldrig på de som inte har en puckel på ryggen.

I vilket fall den där tropiska regnstormen kom aldrig igår.

Alltså inget regn att göra vattenänglar i.

Gräskatten berättade att i Wien har alla donnor stora bröst och männen plasttofflor.

Hans syster förklarar det med att det beror på att de har god ekonomi där.

Låter logiskt i alla fall i min värld.

Mycket blod vare i den filmen.

Pic via Space Museum.

Zombiefilmen var inte italio utan fransk o hette La horde och var bitvis ok för att sen falla platt och sen vara ok igen. Om du ej gillar zombiefilmer överlag kan du hoppa den. Om du gillar stäng inte av efter de första 4 min.

Hejdå

Medan de dansar i Festberga.

Pics via Sannah - Pathologies.

I trädgården knipsar vi av rosenkvistar.

De sticks.

Ibland gör de små sticksår på fingrarna.

Men vi plockar vidare.

Hon är omsorgsfull när hon väljer, jag tar de som blir över.

Vi skrattar åt han som lovade en rosenträdgård.

Fukten kommer krypande när det skymmer och vi går in i huset av trä.

Det hade varit passande om vi pressat saft på diskbänk.

Rensat svamp som inte vuxit fram än vid det stora bordet under hängande lampa.

Rosor lägger vi i farstun vid huller om buller gummistövlar.

Medan de vissnar kollar vi italioladdezombiemovies.

Berättar sen om de var något att ha.