Samlare.

Pictures via Crucifere and Karuseller.
Han plockar upp ett järnrör och slår sönder den andres knän.
Jag ska bli blind och börja samla på stenar.

På Haitis gator med Rita i ena handen.

Photography by Leah Gordon.
Vet inte att man inte får fota men det kan man nästan lista ut, fotar ändå och sedan försvinner den,  telefonen i ett hav av människor med reflexer runt deras huvuden.
Hoppas att en annan hade det bäst i Sjöarnas Hav.
I vilket fall skriver jag nu från ett av de husen som ligger där allt tog slut.
På morgonen hör jag kråkor om kvällen är det tyst.
Jag lär mig en läxa om mitt egna skapande.
Allvaret måste vara starkare än flykten, sagan får vara blodet.
Det finns en sten, Hematit den fick sitt namn av det grekiska ordet hema/blod nu kanske jag stavar fel men när du slipar stenen blir vattnet rött.
Köpte en sådan sten gav bort den.
Sover 12 timmar i sträck.
Minns inget av det jag drömde.
Ett hjärtas takt ökar i Fröken Ritas sällskap.
I det sista av husen skriver jag om det förflutna som ännu inte hänt.
I fem dagar går jag hungrig och träffar inte på någon.
Samlar snäckor som jag sedan aldrig tar med mig hem.
Allt de gör är att sanda ner hotellrumsgolv.
Att inte orka med sin spegelbild är tröttsamt.
Stranden hade varit vackrare om den varit täckt med hundratals ilandflutna flaskposter.
Låtsas att jag nålar fast alla flaskors meddelande på  rosa tapetvägg som vetter ut mot havet.
Jag vill sitta på det stället nu där de dygnet runt friterar pommes.
Med block på bord och penna i hand tecknar jag av honom med flottigt förkläde.
Han vill mig inget mer än att min kväll blir fin.
Han kryddar inte sina pommes med lögner.
Colan smakar alltid avslaget.
Drömmer mig bort i att om mina fötter får springa löpband släpper olyckligheten taget om min spegelbild.
Det verkar så enkelt när de ler.
Men jag vet inte, de kanske bara flyr in i andra rum.
Vodou gudarna blev inte sura för att jag fotade sönder dem och någon mailar, hej har din telefon nötta knappar.
Ja.
Precis som att jag aldrig vill att bilen jag sitter i kommer fram vill jag inte se världen som jag borde.
Men vem fan vill det egentligen.
Nu vill jag skriva en annan sak men det kan jag inte så jag skriver den kodad.
Kjdiåh fiodfnvåe augdovnkspps fji0onfiger epjept9u¨md dijoaëu0rhjvmpeuny98yåEWI+IHigpb8.

Laughing under Water.

Laughing under water låter finare än skrattande under vatten eller kanske inte.
Men allt ser fint ut utanför bilrutefönster.
Finast är att det kommer ta dagar innan vi når fram.
Sätt mig i den bilen nu snälla.
Lägg mig under vatten och låt mig skrattande möta kallsupsdödaren.
Det står fina om något man gör men orden de lämnar bara hål.
Det är mer bråttom än du anar.
Tar ut alla pengar lägger dem i kuvertet med brevet.
Ibland undrade jag var du bor.
Varför du aldrig korsade min väg.
Saknar den jag aldrig fick lära känna.
Gillar hur limmet luktar.
Påminner om något jag känner igen.
När han sjunger är jag nästan där.
Det snöade idag.
Minns när gräset på sidan av vägen var högre än jag nådde.
Hur varm var inte solen då.
Känner den känslan jag kände den morgonen på övervåningen.
Hon är motsatsen till den jag kände sovande i baksäte på bilen när den nådde fram till början av staden.
Lampor flickrar förbi och jag vaknar.
Stor stad många ljus.
Ljusen räcker åt er alla, lämnar er under dem nu.
Välj ett vapen.
Lim motorolja och kallsupsdödaren.

Jag känner en han har haft magrevor två gånger.

Pictures via They blow smokes on me.
Efter ett tag orkar man inte blidka vare sig de som gillar eller de som ogillar.
Orkar inte.
Man hittar andra intressen.
Vad gör du på din fritid.
Lika mycket som ingen tid är fri är all tid fri.
Ägnar mig åt friluftsliv.
Mer och mer inser jag att jag är slut för tillfällevigheten.
Inser det för att jag helt plötsligt skriker på min vän - Kan du sluta röra dig så djävla långsamt.
En timme senare äter jag pizza med annan.
Diskuterar något tappar tråden för jag har fel men svarar med att igen skrika - Jag vill inte prata med dig mer.
Sen sitter jag tyst tittar ut genom fönster fast det inte finns något att titta på därute.
Annan går och jag får dåligt samvete.
De jag egentligen är arg på är antingen döda eller för gamla för att vara arg på.
Om du städar din lägenhet kanske du känner dig gladare.
Nu har jag städat.
Det ser riktigt trevligt ut.
Men de jag vill skälla på är inte mindre döda för det.
Annars är jag rätt glad.

Det sitter sju fulla cityindianer i min ena lunga.

Pictures from Fula Ediths life.
Eller var snäll nu för jag ska köpa pizza åt dig sen.
Bästa kommentaren jag fått en grå måndag.
Ok nu har jag döpt min grej först skulle det vara "Det sitter sju asfulla cityindianer i min ena lunga" men det var för pubertalt tyckte någon och eftersom att jag inte längre kan tänka lyssnade jag och tog bort as.
Annars då,  jag brinner upp.
Men snart flyger jag till Berlin och innan dess skall jag sitta på en konstig tvättafönstergrej inne i kulturhustorntrapp och leka lite mer konst på någon fin konstpryl.
Måste bara briefa dig om att är du en skattebetalare behöver du inte må dåligt för du ger inte en enda krona till mina lekar.
Figuren som står bakom mig på bilden är Sprätten.
Han fick hundra kronor som tack.

Kabbelekor.

Pictures via ♈ ♉ ♊ ♋ ♌ ♍ ♎ ♏ ♐ ♑ ♒ ♓.

Fönster vetter ut mot skogen, man ser den inte för det är kväll.
Men man känner den.
Det är varmt och jag vill inte vara där.
Den natten gömmer jag mig i mig själv för att inte hitta ut igen.
Om jag dagdrömmer drömmer jag om att få vara på riktigt.
Allt jag fixade utan att trasa ihop fixade jag för att jag inte fanns där vid mig själv.
Men det är så vi gör det kallas för överlevnads strategier.
Det märkliga är att jag inte släppte taget om dem när jag blev stor.
Vid den lilla bäcken växer gula Kabbelekor.
Gång på gång plockar jag några stoppar dem i vas bara för att se dem vissna.
Det är för de är en oplockbar sorts blomma som bara kan leva där hon vuxit upp förklarar mamma.
Slutar inte upp med att avrätta Kabbelekor.
Tänker att någon av dem borde vara annorlunda.
Att någon borde överleva.
Har från foton konstruerade minnen från det tillfälliga andra hemmet.
Det är svårt att hitta ut från det man inte minns.

Mitt nya liv som gubbe.

I helgen ska jag åka ut till en dunge nära staden och fota en bild till en grej.
Medan jag bygger det som ska fotas försöker jag komma på vad allt handlar om.
Dör i mitt huvud av bliss när jag tänker på att Koreografskan o Edith ska åka bil genom en öken.
Ska ligga i hårdträning i att förvandlas till gubbe.
Gubbar har roligare.
Dricker öl, äter kött,  dansar slowhetrodans,  slipper tvätta håret och kan ha kepsar med tusen fula pins på.

Men om ovanstående saker är gubbsaker är jag redan en gubbe bara jag går och köper de tusen pinsen.

Tjuvarnas Tjuv.

Picture 1, 3 and 4 via 血は新しい黒.
Och hon pratar tio bekännelser på rad emellanåt tittar hon upp för att se om han är vaken eller om han tjuven somnat in.
Han har inte somnat än.
Det var någon som berättade om skogen med träden vars löv aldrig rörde sig när molnen drog igenom dem.
Om hösten faller löven röda ner.
Det knastrar konstigt när man går på dem.
Det finns en skog där allt lutar mot bergen.
I grottorna hittar vi ett djurskelett som är för stort för att ta med hem.
Nätter efter fyndet är jag där i grottan dröm efter dröm.
I natt hundra år senare drömmer jag om den igen.
Stigen som leder dit.
Samma stig som tog oss till källan med paddvattnet.
Någon annan berättar att om svart natt är alla katter grå.
Min nattskog är en klar regnbåge.
Vi surfar fram på varsitt rött löv.
Klipporna är sandsten ovanför de ligger grottorna där vissa bor.
Syrsor och lysande insekter.
Havet lägger droppar över våra pannor.
De andra har somnat jag hör bara ljud.
Leker med att jag går till en av grottorna.
Men vågar inte resa mig upp.
Vågor slår mot klippor stjärnorna var många.
Hur många gånger låg jag sömnlös i världens alla hörn.
Tänder myggspiraler nära madrass.
Röken flyttar in i lungor och  till slut kommer hon med sömnen.
Den natten brann eldar,  hundars skall skar illa.
Du är som den typen av blommor jag har hört att man finner i öknen.
Med tusen färger som inte finns samlar blomman dagg om natten.
Jag kommer att åka till öknen som ligger bortom atlant.
I den kommer jag plocka den blomman du är.
Och posta hem henne till dig.
Bensin genom öken är dyrt.
Så måste börja jobba nu.

Forest.

Our record †††††††††††††††† is out on the streets.!
Och på bildvinne de är inte fult utan ganska fint.

Ligga liksäng.

Pictures via 血は新しい黒, Mintghost and Space Monkey.
Kanske har hittat det,  i natt när jag som vanligt inte kunde sova satte jag på en astråkig ljudbok.
Efter ett tag somnade jag.
Drömde om dvärgen som boken också heter, det var en riktigt tråkig dröm.
Översta bilden symboliserar mitt Beach 2011.
Roligaste idag var semlan men jag kan inte riktigt berätta varför.
Kan inte berätta så mycket alls idag för håller på med en grej och den tar all min koncentration.
Hejdå.

Snyggaste knä ritningarna.

Owner of the legs Tommie X.

På campingen.

Pictures via Vial, Eskiboy, Svampgirl and A Raincloud.
När takten ökar springer vi snabbare.
Känner på trästugedörr handtag.
Han hittar en de glömde att låsa.
Trästugan luktar godare än bilen vi sov i natten innan.
Den morgonen halkar jag ner för slänt rullar ner framför tältande familj.
Säger godmorgon och ler.
Vi borstar tänder på camping packar väskor dricker kaffe som vi köper av tjock tant och drar vidare.
Vattnet i kalkbrott är medelhavsblått.
Av en stjärnkikare byggde jag ett kalejdioskop när gubben på bussen frågar säger jag att kikarn är till för att spana på fåglar.
Vi flyttar in i en lägenhet med utsikt mot lummig gård.
De har boys only syrafestivaler i husets gemensamma bastu.
Ställer kikaren i fönstret riktar den mot solen skakar tittar lyssnar på hur löven rasslar sensommar.
Väntar på att de ska bli klara därnere.
Jag tror till och med att jag sydde en klänning den sommaren.
Klänningarna blåste bort i höst stormen.
Vintern kommer och vi flyttar till familjen som har en hängmatta i vardagsrum.
När jag ligger i den känner jag mig lätt nästan som ett spöke.
Nästa gång jag lägger mig i hängmatta känner jag mig inte ensam mer.
I samma sekund som det hände visste jag.