Knivhuset.

Här behövs inga källförteckningar över bilderna.

Men på bild i mitt sitter jag och spelar på ett trasigt piano en kall vårdag

Det var hemskt kallt.

Fingrar och näsa blev illröda.

Mest av allt ville jag skapa fina ting för att göra det fula i mig fint igen.

Alla historier måste få ett lyckligt slut så att de som finns kvar känner hopp.

Klarar hon det klarar jag det.

Den enklaste ekvationen av alla.

I en parallell värld får Fula Edith sitt lyckliga slut.

För jag ser henne tydligt.

Hon sitter vid den sista piren.

Dricker cola och äter popcorn med Sprätten, hennes vänner ifrån nu och då.

Även fast det vita nässolskyddet täcker överläpp ser vi att hon ler.

Den övre bilden tog Edith med sin pickettepockettekamera när hon var på en kvick visit på Nya Zeeland.

Hon gick dock aldrig in i Knivhuset.