måndag 4 juni 2012
I skogen hittade vi en sovande hare.
Det var innan jag sitter på en flygplats och väntar på planet till Chicago, som sedan ska ta mig till Santa Fe.
lördag 2 juni 2012
fredag 1 juni 2012
Hoppa.
Efter några månader vaknade han upp på en av Stockholms bakgator.
Stilla undrande var han tillbringat denna tid.
Såren hade inte läkt i koman, dvalan, sömnen, jobben, frånvaron.
Han bestämde sig för att det var frånvaron som en natt passat på att smita in genom ett öppet fönstret.
I sömnen hade han svalt tre liter frånvaro, nog för att söva en person i normalstorlek i över ett år.
Om allt var en saga hade det kunnat vara så men han är en hon och hon lever inte i en saga hur mycket hon än försöker förvandla Konsum till ett Pepparkakshus med sitt kontokort.
Senaste gången jag flög satt jag mitt mellan två stycken kostymklädda män.
De bredde ut sig.
Jag drog min luva längre och längre ner över mitt huvud medan jag satt och fantiserade om att jag helt plötsligt skulle i en och samma snabba rörelse plocka fram två stycken kulspetspennor och i nästa luftgrop punktera deras halspulsådror.
Så att de inte skulle breda ut sig så mycket.
Istället tappar jag min plastkaffemugg i den enas knä otur eller tur den var nästan tom.
På måndag flyger jag till Santa Fe.
söndag 20 maj 2012
När vi alla blev till Drakskal.
Vågorna slutar aldrig att kasta upp.
Och de slutar aldrig att tappa ner i havet.
Önskar att jag tagit en bild på den stranden.
Sand, plastbitar, mängder av färgglada tyger, snäckskal och flugor.
Det är ingen behaglig känsla att förvandlas till en spillra.
Om jag tagit den bilden och sedan delat den med er.
Det skulle inte spelat någon roll.
Den hade blivit ytterligare något i något vi skulle kunna konsumera och sedan tappa i havet.
Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig så här urholkad av att ge smulor av mig själv.
Människor är det värsta jag vet.
onsdag 16 maj 2012
Neon Lushell
Modern purveyors of filth and degradation ( in a time of peace and understanding) - Bandcamp.
lördag 12 maj 2012
tisdag 8 maj 2012
tisdag 1 maj 2012
December 2012.
Där alla timmar flyter ihop till ett halvt levt liv.
I farten träffar min poloklubba honom hårt över hans vänstra kind.
I resterna av ett slag vi vandra.
Varför är det så kallt.
Snart blir det varmt.
Det dammar under hästars hovar och han blöder.
( Minns ni det galna paret som slaktade en häst för att hon skulle känna hur det var att bli ett med hästen).
Det är för tidigt, varje del av min kropp vet det.
Alla de bilder som vill ut, alla de skratt.
Men jag är där i skratten.
En öken väntar förgäves. Dröm mig en fångare. Min öken var aldrig förgäves.
Du fanns.
Fånga mig ett liv när du har smutsig sex i en cirkusvagn.
Orden tog mig nästan därifrån.
Det är en kall morgon långt efter det att jag var liten.
Bryter upp frostig trädörr.
Kanske är den för liten för att kunna kallas dörr.
Snö hänger tung, backen ner, brantare än jag minns den.
Slinter, ett finger rött.
Han bär ett par vita silkeshandskar. ingen annan ser dem.
Förgäves försöker han att dra av sig dem.
Vi skrattar åt försöken.
Det är December 2012 och världen går under.
Vi lägger ut filtar på stranden.
Den gamle sätter sig vid piano.
En Toccata.
Änglar sväljer moln.
Aska regnar.
Ta min hand, nu.
Håll den hårt när sol drunknar.
Hästar galopperar förbi.
Tåg skenar.
Fyrtorn skjuter ned befruktade stjärnor.
Fyrverkeri.
I morgon finns inte mer.
onsdag 11 april 2012
måndag 9 april 2012
Under påskhelgerna vandrar vi igenom Korsfestträdgården.
Pictures via, Vapen, Xll, The ugliest of eden, Passing Memories, Putrid and Pukin.
Hand i hand tills det att vi hittar ett hus.
I huset kysser vi varandra som aldrig förr.
Hon smakar sjögräs.
lördag 7 april 2012
Du vet, när de alltid pratade om bomben som skulle falla.
Pictures via Molted and Halogenic.
Antagligen gör du det inte.
En dag kommer de att falla från klar himmel.
Innan vi hinner söka skydd.
Innan vi liftar köper vi varsin glass på macken.
Sommar är fortfarande den varmaste.
Glass smälter, droppar, getingar surrar.
Vet redan då att jag aldrig kommer att bli lycklig igen.
Men det spelar ingen roll, inget handlar om lycka allt handlar om hur vi ska hinna äta upp rinnande glass.
Allt handlar om vem som satt i bilen som plockade upp oss.
Min bästa vän och jag sitter under ett träd.
På en sten ligger en död Citronfjäril.
Solen är vass, kråkor kraxar.
Hennes ögon är blå.
Mina grå tittar allvarligt in i henne.
Öppna munnen.
Om vi delar på en fjäril kommer vi bli häxor helt säkert.
Han svettas håller hårt om ratt.
Var vill ni åka?
måndag 2 april 2012
I de lyckliga oföddas stad stannar vi till.
Gallskriker förlåt.
För att orden lyfter henne över tung jord.
Det är den varmaste dagen på över 30 år.
Motor kokar.
Hans linne är havsblått och han har glömt vart han är på väg.
De hänger upp ett vindspel på verandan.
Höjer volym, orkar inte med de andra som sitter och väntar.
Ler när jag kliver genom centralstations dörrar.
Här går jag inte vilse, här myllrar allt.
Här har jag älskat, gråtit, väntat, skrattat, dödat den sista bossen.
Hur många ofödda barn dödade jag när jag blev stor.
För många.
Lampor över bar påminner om svävande kristaller.
Vid min högra sida en random man med en enorm hund.
Vid min vänstra, ett sällskap från någonstans.
Bakom baren, någon jag vill kyssa i ett annat liv.
Blomstermarknader.
Hotellrum luktar loppspray.
Ensamhet känns bra.
Gatorna får mig att älska orden igen.
Få mig att minnas att de kan ta henne precis dit hon vill.
Om kvällar lämnar de sovrumsfönster öppet.
För att vindspelet påminner honom om en sommar för länge länge sedan.
Kärleken till det som inte än är fött är större än hatet till de som sitter och väntar.
Hail Mary, svettband hårt knutna kängor.
Den här sträckan springer jag för allt underbart i livet.
Och du min Guldstjärnelärarinna i himlen som bor.
Kasta ner mig mina sparade guldstjärnor.
Seriefigurskan släpp aldrig taget om din kristall.
Mona Lisa Overdrive som föder orden, tystna aldrig.
Och Adriana Damp du är fortfarande den hårdaste sparken av dem alla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)















































