Fröken Vass Vaxbatiks KackerlacksKlack, Sju Vivian Sisters Heliotropium Arborescenses för din Arabiska Vigselring.

Idag mötte jag Kung David med dotter utanför huset som påminner om norsk träkyrka.

Inuti ett paradis för alla Taxidermia lovers.

Vi ska bli fotade därinne så att skiva får omslagspapper fint.

Annars då Eddan.

Jo vi sitter i en bil han bakom ratt trycker ner gaspedal hårt.

Rabblar J.G Ballard texter.

Under viadukten vill jag mest kyssa honom.

När viadukt försvinner bakom oss minns jag att jag inte alls vill trycka mina läppar mot hans.

Pillar bort nagellack.

Räknar fönster som lyser i natt.

Det bor så många innanför.

Kanske tittar de på TV.

Crayola crayon overdose Total.

Jo på hörnet där jag bor fast inte nu för nu står Herr Adolf svettas och bygger om mitt hem.

Där ligger en kiosk där vi får handla på krita.

Dricka kaffe smaka minikakor ifrån Iran.

Jag har fortfarande svårt att gå ut, sist slutade det med att jag satt i en polisbil.

Fast besluten om att jag skulle åka och skjuta ihjäl de som dödade mig när jag var liten.

Dålig ide.

Men jag har fått en manager han borstar ut mitt toviga hår.

I en stor glasburk låg alla mina kritor.

Avlånga färgglada nycklar till lyckan.

En dag hade någon plockat bort alla kritor med glada färger.

Kvar fanns de bruna gråa och svarta.

Förskräckt kikade jag ner i burk.

Förklaring för beslagtagna kritor var.

Du tecknar för mycket prinsessor och har börjat måla solen i höger hörn som kreti pleti barnen.

Inte bra, inte konstnärligt.

Mest av allt blev jag arg,  men ilska har aldrig direkt bitit sönder bestämda folk.

Så tårar sprutade ner för kinder.

Nästa dag skimrade glasburk åter.

Plockade upp gula kritan satte sol snett till mitt ibland moln knotiga träd kossor i hage traktor, pricken över tårtan blev regn som föll och en vass lie mot skjul.

Någon klappade mig på huvudet log.

När jag bygger en scenografi hör jag en röst i mitt huvud pipa, tänk minimalism less is more.

Resultat blir dock oftast en  Crayola crayon overdose Total.

Vi ses ute inom en snar framtid.

AsaVoodoo aka La Regla de Lukumi

Misstänker hämnd.

Kanske var hemskt dumt av mig att  ta tillfället i akt och sy fast syslöjd tanten och hennes hemvirkade klänning i gardin under lektion.

Ingen i min klass vill att jag ska vara Lucia, det hela är ett val gjort av lärare.

Fula Edith har ju rätt långt hår.

Med droppande ljus går jag fram förnedring total.

Det finns en dikt som ska läsas.

Drar djupt andetag.

Rum får regnbågs konturer.

Hinner tänka nej nu svimmar jag.

Svimmar.

Nuförtiden svimmar jag inte när jag blir stressad.

Istället får jag härliga röda kliande utslag på näsan.

Den Blåtire tid nu kommer.

Hon som sitter uppflugen på batik filt ( i fucking hatar batik). 

Blir många år senare tillsammans med Sprättens pappa.

Häromdagen var jag uppe hos Sprätten och hans pappa, lagade Gyoza.

Han tycker att jag borde följa med ut i skogen och köra jeep.

Så lite av rastslöheten försvinner.

Tror att det kan vara en god ide.

Kör jag in i ett träd kanske jag bryter ett ben.

Alla tycker synd om folk som stapplar gatan fram på kryckor.

När jag och Sprättens pappa separerade.

Föll jag en natt ner för en hög stol. Resultat bula samt en fet blåtira.

När de undrade på jobbet.

Sa jag.

Jag gick in i en dörr, tänkte det lät bättre än störta ifrån stol.

De tittar medlidande på mig nickar och säger.

Vi förstår.

Hm, förstår vad.

När sen en av kvinnorna kommer fram till mig berättar hur hennes man en gång misshandlat henne, fattar jag.

De tror att sprättens pappa gett Edith en snyting.

Förklarar att nej ingen har slagit mig.

Blåtire upptäckt två blev.

Främlingar på gatan tittar sorgset på en för att sen vika undan blick.

För första gången i mitt liv kunde jag vinna vem tittar på vem längst leken.

Blåtiran påminde en hel del om batik.

Jag gillade min blåtire tid.

Plast dragerad skumgummi Love me forever and ever.

Min första kärlek blev en skumgummi Pluto.

Sitter mitt på golvet i lekrum funderar hårt.

Hur ska jag kunna visa Pluto hur mycket jag älskar honom.

Knäcker det.

Man äter inget man inte tycker är gott.

Bryter loss små bitar ifrån Plutos stålskelett.

Stoppar i mun han smakar inte gott.

Går ner till kök ställer mig på pall fixar ett glas saft.

Plastbitar glider lätt ner.

När en tredjedel av Disney hund ligger i mage stannar ätande av.

Pluto ser plötsligt mycket ful ut.

Kärleken dör o han stoppas längst ner i leksakslåda.

Andra kärleken en pojke på lekis.

Jag ritar stora röda hjärtan på tjocka papper.

Dagar går.

Sitter uppkrupen på bänk halsar gott lim ur flaska.

Kompis kommer springande.

Edith kom fort din kille är ledsen hans halsband med röd skateboard har gått sönder.

På en stol sitter han och gråter.

Kärleken min dör.

Tredje ut blev sotaren.

Honom älskar jag nog fortfarande.

Det ligger bestämt några Hundar begravda.

I livet mitt har jag fokuserat rätt hårt då o då på hur elaka vissa varit.

I fokusering glöms rätt lätt bort de Fula Edith dödat.

De hjärtan jag tjuvat stoppat i syltburkar kanske bara för att fylla upp tomrummet.

Jag tänkte aldrig att ni skulle bli ledsna.

Ediths mamma sitter i trädgård framför stort hus i Persien.

Leker med en ödla.

Ödlan smiter in i te kanna.

Hon vill att den ska komma ut och leka lite mer.

Så hon sluter läppar runt pip.

Blåser utåt inget vill hända.

Tar ett djupt andetag och suger sen inåt.

Slurp liten ödla sprattlar ner för hennes hals.

Där tog ödleleken slut.

Dead Girls, Dead Boys, Dead Things.

Är en bok av Herr Richard Calder. Äsch jag har inte så tråkigt egentligen. Det kallas för rastslölöshet.

Fully functioning Androids spelar Brädspel o Downar.

Lillebror klättrar upp sätter sig på mina axlar.

Vadar ut i vatten.

Utan förvarning blir det vallgravs djupt.

Sjunker ner bror sprattlar.

Jag kommer inte upp får ingen luft kan inte kasta av bror.

Kallsupar kalla försöker se genom grumligt vatten.

Tänker förlåt nu drunknar jag.

När vi var mindre brukade vi leka hålla andan i badkars tävlingen.

Bror vann alltid kanske för att han hade astma och lungorna hans var vana vid att ibland ej få luft på ett bra tag.

En av mina vänner tog livet av sig i sitt badkar. Satan vad jag saknar honom ibland.

När morfar var liten var på simtur simmade  han in i ett uppsvällt lik, obehagligt värre.

Mormor ramlade ner i en vak, plums,  men vaken var snäll och hostade upp henne igen.

Jag gillar inte att plaska runt i mörka insjöar.

Men vem gör det.

Silent execution of Osaka sisters' killer.

Oj fy fan vilken tristess. Har inget spader ess i rockarm kvar. Jag skyller på ADHD Damp Svamp på näsan som vanligt.

Måste nog köpa ett sådant löpband om jag ska klara av det här.

Playground stänger när Herr Dusk faller.

Vi flyttar in i de höga grå husen ovanför tunnelbana. Utanför port ligger skelett playground.

Någon har snickrat ett grönt staket runtom.

Om jag tar av mig skorna kan jag balansera på vasst staket lekplatsen nästan runt.

Saknar skogen.

Mina första vänner blir två ryska bröder.

Den ena ler aldrig den andra skrattar för två.

Vår gemensamma nämnare alla tre har fula kläder enligt fina kidsen.

Varje dag efter skolan står det vid hiss på andra sidan korridor en man flinar runkar.

Första gången blir jag rädd, trycker fort på hissknapp.

Andra gången skriker jag nått jag inte minns.

Tredje gången gillt Ryska bröderna beväpnar sig med kratta lasso och hacka.

Rusar mot gubben, de är rätt små äldsta tolv.

Glatt konstaterar Edith att gubben ändå blir kissa på sig rädd.

Drar kommer aldrig tillbaka mer.

Några månader senare klarar jag varv på varv på vasst  staket.

Ryska bröderna flyttar.

Mitt hjärta gör ont för det känns inte som om jag passar in.

Saknar skogen ännu mer.

Jo jag föredrar nog maskerade babes framför fluffiga knähundar.

Rummen på hotellet består av tunna pappväggar, nät istället för tak.

Sover med lampa tänd möjligt att kackerlackor inte hoppar fram ur vråna då.

När klockan slår elva hasar smådjurs bekämparen förbi.

Pumpar ut gift ur blomflaska.

Men billigt är det och bonus, giftet tar alla till slumberland i ett kick.

Host harkel snark.

Dagarna spenderas på den enorma bokaffären där vackrast ever jobbar.

På parkbänken sitter mannen som kan allt om alla krig.

Han gillar inte muslimer, sen orkade vi inte prata mer med honom.

Mitt resesällskap vill springa och titta på konst åka upp i höga torn gå på fina klubbarna.

Edith vill bara sova.

En dag köper hon ett par ruskigt dyra skor.

Skorna används nästan aldrig.

När vi äntligen kommer fram till vi har sett det allt för många gånger på film korsningen.

Tjuter sirener neon blinkar.

Jag tar hennes händer vi skriker hoppar hela havet stormar.

När hon var liten lånade hennes föräldrar några hundratusen  för att kunna åka hit.

I en månad åkte de landet nästan runt.

Än idag är föräldrar bankrutt pågrund av tripp.

Men hon har kvar sin Mickey Mouse keps hon fick.

Nyårs Smällare.

Jag bygger inte bomber.

Pengar ja det var det vår familj aldrig hade. Så när lillebrors pappa åkt och köpt en nyårs smällare dreglade vi kinder pulserade av hetta.

Vid tolvslag skulle den skjutas upp till andra planeter.

Explodera vackert över vår by.

Självklart var det något fel på fyrverkeri pjäsen.

Den pep till slocknade innan den aldrig lyfte mot himmel. 

Men vi fick läsk.

Soptanterna var inte bjudna.

Männen modell äldre är klädda i vitt. Sekt, javisst. Under sol varm, måne rund i ett land långt bort ifrån deras andra kostym.

Står de samlade i ring.

Girlsen modell lättklädda modeller.

Jag gäspar.

Ibland funderar Edith över var alla dessa gubbar kommer ifrån.

Skitsamma för var föds alla snorungar fram.

Han som håller hov har makt.

Någon gång för länge sedan gjorde han något som kom att höja honom ovan mark till den dag han trillar av.

Men kanske ändå att slå ihjäl tid i sann dekadens är mer fun än att tjacka en varm korv sen eftermiddag på medborgarplatsen.

Kanske.

Denna fest är ett minne blott.

I dag träffade vi våran skivbolags direktör.

Åkte förbi min lägenhet där det står en gubbe vid namn Adolf ja han kommer faktiskt från tyskland.

Med bar överkropp står Adolf målar putsar fejar.

Jag vill att han ska jobba fortare.

Festen ja den förvandlades till ett Jacobs Ladder inferno.

Jag tror att de sa den blev lyckad.

Vi satte oss rätt kvickt i gammal bil körde ner för berg och dal till den lilla baren vid havet.

Fisknät i månljus ser rätt tjusigt ut.

Blinka Lilla Tjuv Jule Stjärna.

Klottrandet övergick som vi vet in i intjackande. Glassplitter i smalben robbning av Fulagubbar ByggareBobs o Skalpelltanter.

När vinter föll över stad, snöflingor singlade slant då krossades rutorna.

Fula Edith samlade allt hon kom över i en stor låda.

Lådan gömdes under säng o lakan vitt.

Dagen före dagen före doppare dagen tippismögtappade hon in i konserthuset det stora.

I ryggan har hon en skruttig gammal jacka.

I huvudet bilden av sin mamma.

Ole dole doff vilken jacka kommer mamma bli lycklig o vacker i.

Den hänger längst in till vänster.

Byter ut trasjacka mot flärdjacka.

Snällt mot flärdägarinnan, nej inte alls.

Den julen innehöll alla mina paket tjuvgods.

På nått sätt måste resten av familjen tyst förstått att nej, dyra tröjan den hade inte Edith gått och köpt på NK.

Men jag var så glad den kvällen när de fick saker ingen hade råd att köpa.

Så julen flöt på in i leenden och skratt.

Några månader senare satt jag på ungdomsvårds skola.

Tittar ut genom fönster en rödhake flyger förbi stannar upp i fart.

Viskar, nu är det slut tjuvat lilla Fula Edith.

Rödhaken hade rätt.

Mamma blev inte så himla happy när jag år efter berättade historien bakom flärdjackan.

Lets go till KKK Meloniaspideröppnamunnenweb Status Update.

Halsar T röd som vanligt, igår snubblade jag tappade fem tänder. Det blödde en hel del sen spelade vi plockepinn.

I en annan parallell verklighet gjordes ljussättning på Fylkingen för den som inte vet vad de är sök i spindelnätet.

På lokal träffade Edith ett ex kex och hans nya donna.

Jag har inte sett honom bara hört av honom sedan det tog slut en regnande dag som självklart innehöll pannkakor till lunch.

Han var något av ett spöke i garderoben.

I dag inte längre.

Efter vi spelat plockepinn drog vi ner till kebabhouse. Snart ska vi spela in skivan med bandet som Edith ville skulle heta Princess Leia and the Orcs.

Nu blev det ett helt annat namn.

Lika bra det.

Slut.

Av klossar kan hon bygga vad som helst för dig

Ibland i livet arbetar jag så att det blå under mina ögon blir kolsvart. 

När jag var liten och inte lika blå kom en snöstorm farande över byn och berget där vårt hus låg.

Allt med att snöflingorna föll insjuknade hela familjen i vattkoppor.

Väg upp till hus snöade igen, ingen kom upp ingen kom ner.

Vattenledningar frös.

Över vatten vi hade i röda plasthinkar i köket låg tunn isskorpa varje morgon.

Vi frös huttrade, kliade gjorde det som satan.

Till slut kom räddning i form av plogbil skickad ifrån komun.

Efter plogen traskade en kvinna.

I händer kassar fyllda med lyx mat.

Tanten kokade nyponsoppa i vilken hon la små söta mandelbiskvier.

Jag ville att vi aldrig skulle bli friska igen, att stormen aldrig skulle ge sig av.

Att tanten skulle flytta in hos oss.

Koka nyponsoppa in i evigheten.

I veckan träffade jag en annan tant, Dr. Snuggles i från förr.

Hon berättade för mig om hur lilla Edith satt i timmar byggde världar av klossar papper och skräp.

Jag hade glömt bort kloss slotten alla figurer som befolkade rum salar.

Nu minns jag två Nifesoj Och Nahoj.

De krigade mot de onda häxorna och hade två hela zoo.

Idag är det världarna i mig som ger mig de dära oumbärliga pengarna alla måste ha i fickor.

Utan mina världar hade jag aldrig klarat det.

Fula Edith gick på MoviePremiär och

 såg Dirty Diaries. Många gamla ansikten var det där. Vid min sida satt Polska Drottningen som ljudlagt filmen. Katten med luvtröja som jag saknat en aning. Fräkniga Madame som lämnat hunden hemma. Somliga anser att man ej ska upprepa ord som som allt för ofta.

En gång snöade det i laser mode.

Någon har blåst en bubbla av glas över stad. Vi skjuter sönder den med våra trollspön.

Vi sover under samma tak.

Staden är ingen stad utan ett ställe dit de går nattetid för att dansa.

Laser sveper dansgolv Röd duckar slänger sig platt mun mot golv.

Hon tror att han som sköter laserstrålar ska skruva in dem i skära sönder kroppar frekvens.

Den blonda barfota utan anledning baben skriker genom ljudvägg.

Röd det är lugnt jag lovar, helt djävla lugnt.

Vi tror inte på Baben.

Tar Röd i handen släpar henne ifrån golv, tillsammans klättrar vi högst upp på högtalare stack.

Vit konfetti snöar töar ner.

Framför oss dansar nu hundra till talet snö gummor o gubbar.

Om det ligger en drottning inne i stacken och sover är vi hennes vapendragare.

Laser smälter snögubbar, på högtalare seglar vi hem.

Köket ligger på nedervåningen.

Det krafsar till i skåpet.

Vi har fortfarande konfetti i håret.

I skåpet ligger Söta natta bröd. 

Dem vi ska äta i sängen under myggnät.

Jag är mer rädd för krafs i skåp än för laser, Röd öppnar.

Stor svart kackerlacka ramlar ner.

Bubblan av glas spricker.

GlasStad går i kras.

På golv under oss ligger TrasStad.

Förresten kackerlackan var verkligen As stor.

Ackord Följd The End - John Carpenter.

Lyssnas bäst på nivå högsta.

Helst på vinyl knastrig.

Sprätten och jag tar små danssteg i hall.

I break lyfter jag honom mot taklampa.

Han kan nått jag inte kan gå ner i split.

Plötsligt stannar han upp.

Pekar mot skohyllehörn.

Du mamma nu är lilla gubben här igen.

Va, vilken lilla gubben?

Han som bor i vår hall men du behöver inte var rädd han e snäll.

Fattar tag i Sprättens små händer snurrar runt.

Bra för om han varit en obehaglig liten gubbe hade jag nog bett honom att försvinna.

Sprätten nickar skrattar går ner i split.

Ho ho där tog Tråkiga leken slut.

Det var meningen att jag skulle sluta skriva på min, citat - patetiska blogg. Sen tänkte jag lite och kom på att det som synes för en del ter sig patetiskt kan för andra ha ett värde.

Plockade fram mitt förstoringsglas laboratorie rock samt pärmen med hokus Edith pokus statistiken.

Analysen utslag  som utfördes på traditionellt lackmus papper blir,  Edith skriver vidare.

Jag kan också meddela att jag har fått elaka stressutslag på näsan.

Äntligen ligger det ett exemplar av Vurt framför mig, imorgon ska boken fara upp till norrland.

Det här är eran sång.